20 mars 2010 - För ett år sedan.....
....gick jag upp kl. 6.20 för att gå till jobbet. Tidigare i veckan hade jag varit på SAP möte uppe i Ö-vik och kom hem sent på torsdagskvällen. Väl på jobbet runt 7 tiden satte jag igång att sammanfatta vad vi kommit fram till uppe i Ö-vik. Tänkte lyxa till det och sluta lite tidigare denna fredagen den 20 mars, och åka hem till Målerås och köra lite MC i skogen, snön var ju borta nu!!
Slutade jobbet vid lunch och var hemma i Målerås runt middagstid. Morsan å farsan var inte hemma, de var nere i Blekinge en runda och handlade något fiskeredskap vill jag minnas. Jag stack bort till Vikke och Malinen för att se hur de gick för dem i husrenoveringen. Var där en stund för att sedan åka hem och sätta ig på hojen, vilket nu i efterhand kan tyckas som en mkt dum ide. Innan jag åkte kom jag på att min telefon låg inne på laddning, sprang in och hämtade den, sen bar det iväg!
Förbi fotbollsplanen, upp vid Kvarnkullen, in mot Grönlid, vägarna fria från snö, fan va skoj! Lite sladd, lite bakhjul, allt gick så fint, vidare av mot Gillebonderyd, vägen rätt mjuk och jag känner hur bakhjulet gräver sig ner i den leriga vägen och skickar sten och grus massa meter bakom mig. Ut på Gillebonderydvägen och vidare mot Alsterfors. Ett par backkrön och lite lätt på bakhjulet, fan så skön känsla! Men oj!! Lite slask kvar på vägen, en sladd som jag kände att denn klarar ja inte...men va fan, jag har ju åkt av innan så de är väl inga problem. In i en sten, över styret, landa på rygg/huvud/nacke (svårt å avgöra) ett blått ljus för ögonen och ett knak, stannar liggande på rygg under en gran.....MINA BEN ÄR BORTA!!!!
Drabbas av panik, tar tag i MC-jackan och sliter upp mig för att se om mina ben är kvar. Kan snabbt bekräfta det dock ligger de inte där jag föreställde mig! Ett par skrik (ja de va inte så kraftfulla då som ni kanske förstår) efter hjälp, sen landar jag och inser att de är ingen här ute i obyggden som hör mig. Dock redan vid detta laget så är den första tanken som kommer upp i huvudet "Jag är förlamad, men detta löser vi, detta är bara tillfälligt, jag skall gå igen, de vet jag!!".
Blir lugn och letar reda på mobilen och till min lättnad är den både hel och har täckning. Ringer mor å far, säger vad som hänt. De larmar SOS samtidigt som jag ringer till Vikke å Malinen då jag visste de va hemma och renoverade. ber dem komma ut och hålla mig sällskap.....efter en stund kommer de och strax därpå kommer Alstermo brandkår och senare även ambulsansen, sen resten vet ni nog....
Ett år fyllt av elände, men även massa gott! Träffat massa nya underbara människor, lärt mig mkt om mig själv och försöker uppskatta allt i livet på ett bättre sätt! Har försökt att inte låta skadan hindra mig utan ge mig ut på saker jag annars skulle gjort: Sweden Rock, Sonispherefestival, Midsommar på västkusten, Montage på site, fester, Cruising mm mm!
Ikväll skall de bli lite party, ettårsparty....fira framgångarna på bästa möjliga sätt och försöka se de från den positiva sidan! Tacka alla för all hjälp och stöd, utan er hade det inte gått!
MVH
Jon
Slutade jobbet vid lunch och var hemma i Målerås runt middagstid. Morsan å farsan var inte hemma, de var nere i Blekinge en runda och handlade något fiskeredskap vill jag minnas. Jag stack bort till Vikke och Malinen för att se hur de gick för dem i husrenoveringen. Var där en stund för att sedan åka hem och sätta ig på hojen, vilket nu i efterhand kan tyckas som en mkt dum ide. Innan jag åkte kom jag på att min telefon låg inne på laddning, sprang in och hämtade den, sen bar det iväg!
Förbi fotbollsplanen, upp vid Kvarnkullen, in mot Grönlid, vägarna fria från snö, fan va skoj! Lite sladd, lite bakhjul, allt gick så fint, vidare av mot Gillebonderyd, vägen rätt mjuk och jag känner hur bakhjulet gräver sig ner i den leriga vägen och skickar sten och grus massa meter bakom mig. Ut på Gillebonderydvägen och vidare mot Alsterfors. Ett par backkrön och lite lätt på bakhjulet, fan så skön känsla! Men oj!! Lite slask kvar på vägen, en sladd som jag kände att denn klarar ja inte...men va fan, jag har ju åkt av innan så de är väl inga problem. In i en sten, över styret, landa på rygg/huvud/nacke (svårt å avgöra) ett blått ljus för ögonen och ett knak, stannar liggande på rygg under en gran.....MINA BEN ÄR BORTA!!!!
Drabbas av panik, tar tag i MC-jackan och sliter upp mig för att se om mina ben är kvar. Kan snabbt bekräfta det dock ligger de inte där jag föreställde mig! Ett par skrik (ja de va inte så kraftfulla då som ni kanske förstår) efter hjälp, sen landar jag och inser att de är ingen här ute i obyggden som hör mig. Dock redan vid detta laget så är den första tanken som kommer upp i huvudet "Jag är förlamad, men detta löser vi, detta är bara tillfälligt, jag skall gå igen, de vet jag!!".
Blir lugn och letar reda på mobilen och till min lättnad är den både hel och har täckning. Ringer mor å far, säger vad som hänt. De larmar SOS samtidigt som jag ringer till Vikke å Malinen då jag visste de va hemma och renoverade. ber dem komma ut och hålla mig sällskap.....efter en stund kommer de och strax därpå kommer Alstermo brandkår och senare även ambulsansen, sen resten vet ni nog....
Ett år fyllt av elände, men även massa gott! Träffat massa nya underbara människor, lärt mig mkt om mig själv och försöker uppskatta allt i livet på ett bättre sätt! Har försökt att inte låta skadan hindra mig utan ge mig ut på saker jag annars skulle gjort: Sweden Rock, Sonispherefestival, Midsommar på västkusten, Montage på site, fester, Cruising mm mm!
Ikväll skall de bli lite party, ettårsparty....fira framgångarna på bästa möjliga sätt och försöka se de från den positiva sidan! Tacka alla för all hjälp och stöd, utan er hade det inte gått!
MVH
Jon
Kommentarer
Postat av: Carina
Hej
Hamnade på din blogg av en slump. Är själv också förlamad från bålen och nedåt efter en olycka. Blev utskriven från Orup förra veckan. Jag gillade ditt motto "allting löser sig" . Det är väl så man ska tänka även om det är svårt ibland.
Trackback
