25 mars 2009 - Ut ur dimman

Börjar kunna dra ner på medicineringen och känner mig lite piggare om dagarna. Tränar andning, handstyrka samt biceps och triceps med gummiband. Har under hela vistelsen har mor och far här som stöd vilket har betytt otroligt mkt. Någon att prata med när man behöver är väldigt viktigt!

Kuratorn och sjukgymnasten är förbi om dagarna och pratar och strechar mina ben och leder. Känns skönt då man får känslor av att man har benen där någonstans. Slår jag på låret så får jag signaler som ger mig energi och motivation att kunna ta mig hur långt som helst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0