7 april 2009 - Vart fan tog mobilen vägen?!
Haha nyss råkat ut för en rolig grej. Tydligen har jag blivit så satans fet att jag bildat mitt eget gravitationsfält så ja suger åt mig saker å ting! Efter att ha vilat en stund i sängen lyftes jag upp då jag kände att de va dags för pissepause, ja du läste rätt, jag KÄNDE att de jag var pissenödig! Känns skönt som fan! Hur som, kom tillrätta i min stol av Susanne, sen RIKade jag mig lite snabbt....
Sedan satte jag mig vid datorn och då hörde jag min mobil pipa, men vart fan ligger den! Det lät som de kom från min mage, men i någon ficka i närheten av den låg den fan inte!?! Åker ut å ställer mig i korridoren och försöker få sköterskornas uppmärksamhet på ett lite diskret sätt. Syster Brittel ringer mig och återigen låter det som det ringer i min mage!! De gör ett litet lyft för att se vart i hela friden mobilen har sugits in?! Då visar det sig att den lagt sig nere i ryggslutet! Hehe så de kan gå när man inte känner något i dököttet:-)
Nu blir de ner i ostbågepåsen en runda, för tydligen så är ja inte tillräckligt fet för å skapa eget gravitationsfält....men de kanske kommer:-)!? Peter Griffin lyckades ju!:-)
Hej Jon.
Du vet inte vem jag är och jag känner inte dig, men jag vet vem du är, efter att ha följd din blogg några dagar. Jag fick tips om den av Eija Lepola som jobbar på Alstemo bruk. Jag har även pratat med Raimond på Målerås Läder, som är pappa till en av dina kompisar.
Nu skall jag skriva min dagbok för idag. Vaknade som vanligt strax före 6, låg kvar i sängen och lyssande på radion till kl 7. Gick upp gjorde frukost, väntade på smeden som håller på med att göra ett nytt trappräcke åt mig, han ringde och sa att ha skulle bli sen eftersom han hade en del att göra på verksta´n så jag åkte till jobbet. Förmiddagen hände inget särskilt, åkte på ett kundbesök kl 15 var klar där c:a 16, ingen ide att åka tillbaka till kontoret så jag åkte hem, solen sken och eftesom jag var hemma tidigae än vanigt tyckte jag att jag skulle passa på att tvätta bilen, Bry mig inte om taket eftersom jag inte når dit och det spelar inge roll, jag kan inte se hur det ser ur från min position i rullstolen. Lagade lite mat och nu sitter jag här.
Den 7 april 1996 skrev jag följande i den dagbok som jag då hade: Nu har det gått en vecka sen jag hamnade här magen är som en spärrballong, i morgon skall jag få något dunder så kanse vi kan få fart på den. Trist att bara ligga och titta i taket. Tur att det kommer vänner och hälsar på.
Flyttar fram till den 15 april 2 veckor efter olyckan.Måndad 15 april: Nu sover jag gott på nätterna I dag skall jag få kosetten som gör att jag kan sitta uppe i rullstolen. Kl 13 kom den efterlängtade korsetten och jag fick sitta uppe för första gången på två veckor. Tyvärr måste den justeras, det skall dom göra i morgon.
Vi hoppar fram en vecka till: Tidag 23 april Svullanden i benet har gått ner, jag har fått korsetten justerad igen, På gymnastiken tränar jag balans - sitter utan stöd på en brits och försöker fånga en och kasta en boll. Upp på tippbrädan på eftermiddagen, nära att tuppa av.
Som du nu förstått har jag råkat ut för en olycka:
Den 30 mars föll jag från en stege och hamnad på något som gjorde att jag fick en glidning mellan 6 och 7 bröstryggkotan med komplett bortfall av känsel och rörelseförmåga nedanför bröstkorgen.
Efter 3 månader på Karolinska åkte jag på ett rehabläger som Rekryteringsgruppen ordnade, där tränade vi rullstolskörning simmade red och myc´ket mer. Träffade många som hade flera års erfarenhet av ett liv i rullstol, de flesta fantastiska människor med många historier att berätta.
Jag rekommenderar dig att gå in på deras hemsida
www.rekryteringsgruppen.se
Du verkar ha kämparglöd för att ta dig igenom detta.
Vi hoppas alla på att vi en dag skall komma upp på benen igen, men det går inte att vänta på det
fram till den dagen gäller det att göra det bästa av situatinen - gilla läget.
Du kommer kanske inte kunna åka med en vanlig motorcykel den närmaste tiden, men du kan alltid åka fyrhjuling,det är inte ritigt det samma men gnska kul. Jag har varit på fjällvandring med min, som tyvärr blev stulen förra sommaren, jag har ännu inte skaffat en ny men det står inte på.
Nu vill jag inte trötta ut dig med mitt pladder, men vill du att jag skriver igen så får du gärna skicka ett mail till adress ovan.
Ha´de
Robert
Hej Jon.
Du vet inte vem jag är och jag känner inte dig, men jag vet vem du är, efter att ha följd din blogg några dagar. Jag fick tips om den av Eija Lepola som jobbar på Alstemo bruk. Jag har även pratat med Raimond på Målerås Läder, som är pappa till en av dina kompisar.
Nu skall jag skriva min dagbok för idag. Vaknade som vanligt strax före 6, låg kvar i sängen och lyssande på radion till kl 7. Gick upp gjorde frukost, väntade på smeden som håller på med att göra ett nytt trappräcke åt mig, han ringde och sa att ha skulle bli sen eftersom han hade en del att göra på verksta´n så jag åkte till jobbet. Förmiddagen hände inget särskilt, åkte på ett kundbesök kl 15 var klar där c:a 16, ingen ide att åka tillbaka till kontoret så jag åkte hem, solen sken och eftesom jag var hemma tidigae än vanigt tyckte jag att jag skulle passa på att tvätta bilen, Bry mig inte om taket eftersom jag inte når dit och det spelar inge roll, jag kan inte se hur det ser ur från min position i rullstolen. Lagade lite mat och nu sitter jag här.
Den 7 april 1996 skrev jag följande i den dagbok som jag då hade: Nu har det gått en vecka sen jag hamnade här magen är som en spärrballong, i morgon skall jag få något dunder så kanse vi kan få fart på den. Trist att bara ligga och titta i taket. Tur att det kommer vänner och hälsar på.
Flyttar fram till den 15 april 2 veckor efter olyckan.Måndad 15 april: Nu sover jag gott på nätterna I dag skall jag få kosetten som gör att jag kan sitta uppe i rullstolen. Kl 13 kom den efterlängtade korsetten och jag fick sitta uppe för första gången på två veckor. Tyvärr måste den justeras, det skall dom göra i morgon.
Vi hoppar fram en vecka till: Tidag 23 april Svullanden i benet har gått ner, jag har fått korsetten justerad igen, På gymnastiken tränar jag balans - sitter utan stöd på en brits och försöker fånga en och kasta en boll. Upp på tippbrädan på eftermiddagen, nära att tuppa av.
Som du nu förstått har jag råkat ut för en olycka:
Den 30 mars föll jag från en stege och hamnad på något som gjorde att jag fick en glidning mellan 6 och 7 bröstryggkotan med komplett bortfall av känsel och rörelseförmåga nedanför bröstkorgen.
Efter 3 månader på Karolinska åkte jag på ett rehabläger som Rekryteringsgruppen ordnade, där tränade vi rullstolskörning simmade red och myc´ket mer. Träffade många som hade flera års erfarenhet av ett liv i rullstol, de flesta fantastiska människor med många historier att berätta.
Jag rekommenderar dig att gå in på deras hemsida
www.rekryteringsgruppen.se
Du verkar ha kämparglöd för att ta dig igenom detta.
Vi hoppas alla på att vi en dag skall komma upp på benen igen, men det går inte att vänta på det
fram till den dagen gäller det att göra det bästa av situatinen - gilla läget.
Du kommer kanske inte kunna åka med en vanlig motorcykel den närmaste tiden, men du kan alltid åka fyrhjuling,det är inte ritigt det samma men gnska kul. Jag har varit på fjällvandring med min, som tyvärr blev stulen förra sommaren, jag har ännu inte skaffat en ny men det står inte på.
Nu vill jag inte trötta ut dig med mitt pladder, men vill du att jag skriver igen så får du gärna skicka ett mail till adress ovan.
Ha´de
Robert
Hej Jon,
Fick för en vecka sedan reda på var du råkat ut för, och har sedan dess tänkt mycket på dig.
Var på jobbet idag och hälsade på fick då höra att du hade denna blogg. Knappt man vågar säga de, men man börjar väl bli gammal. Första gången jag läser en blogg. Spännande att få följa dig i din kamp. Pratade med Ragnar, Blennmyr och gänget. Du skulle visst få besök av dem.
Blir du kvar ett tag hälsar vi på dig jag och Peo inte långt från Hässleholm.
Skönt att se att du är en fighter.
Och de verkar som där finns många trevliga sköterskor. Farligt, farligt!
Ha de så gott! / Kram Susanne
